EU vill ge bekämpningsmedel evigt godkännande – medan vi äter, dricker och andas resterna

Just nu pågår en tyst men stor förändring i Bryssel. EU-kommissionen vill att de flesta kemikalierna i bekämpningsmedel inte längre ska behöva omprövas vart tionde–femtonde år. De ska i stället kunna godkännas på obegränsad tid.

Det låter som en administrativ detalj. Det är det inte.

Det här handlar om vad som hamnar på tallriken, i vattnet, i luften på landsbygden och i barnens kroppar. Det här är inte ett rykte.

Förslaget heter Food and Feed Safety Simplification Package (även kallat Omnibus X) och lades fram av EU-kommissionen den 16 december 2025. Det ändrar bland annat förordning (EG) nr 1107/2009 om växtskyddsmedel.

Så funkar det idag – och varför det finns en anledning

I dag måste företagen med jämna mellanrum visa att ett ämne fortfarande är säkert enligt den kunskap vi har nu, inte den vi hade för femton år sedan. Vetenskapen går framåt. Det vi visste 2010 räcker inte 2026.

Den här omprövningen har inte varit meningslös. Den har lett till att flera ämnen försvunnit när ny forskning visat risker för barns hjärnutveckling, för bin och för miljön. Utan den regelbundna granskningen hade en del av de värsta medlen kunnat stanna kvar längre.

Nu vill kommissionen i stort sett slopa den automatiska omprövningen för de flesta ämnen. Bara de allra mest misstänkta ska fortsätta ha en tidsgräns. För resten gäller: godkänt en gång, godkänt tills någon aktivt tar upp frågan igen.

"Vi granskar ju om det behövs" – det är just det som är problemet

Kommissionen säger att skyddet finns kvar. Man kan alltid granska ett ämne om ny forskning dyker upp. Det låter betryggande.

I praktiken betyder det att någon måste slå larm, samla bevis, orka driva frågan och få politiskt gehör. Det är en helt annan sak än att företagen måste lämna in nya data enligt ett schema.

Vem tror du har mest tid, pengar och jurister? Kemikaliebolagen eller en kommun, en småbrukare eller en förälder som oroar sig för rester i barnmaten?

När granskningen inte längre kommer av sig själv ökar risken att obekväma rön får ligga. Särskilt sådant som tar tid att se: långsiktiga effekter, blandningar av flera medel, påverkan på bin, grodor, jordliv och hormonsystem.

Det här är inte bara "för lantbrukarna"

Officiellt handlar det om att minska byråkrati, hjälpa bönder och frigöra tid så att nya, snällare medel kan godkännas snabbare. En del av det stämmer. Systemet är trögt. Nya biologiska medel tar orimligt lång tid.

Men lösningen är inte att sluta titta på de gamla kemikalierna.

Många lantbrukare är själva de som andas in mest. De som kör sprutan, hanterar dunkarna och bor närmast fälten. Deras barn leker i samma landskap. Att kalla det här en ren vinst för landsbygden är för enkelt.

Samtidigt äter vi alla maten. Rester i spannmål, frukt och grönsaker regleras visst med gränsvärden. Men gränsvärdena bygger på den kunskap som fanns när ämnet senast bedömdes. Om den bedömningen inte uppdateras i tid halkar skyddet efter.

Vem vinner på eviga godkännanden?

Företagen vinner förutsägbarhet och lägre kostnader. De slipper dyra omprövningar. Politiker kan säga att de "förenklar regler" och "lyssnar på jordbruket".

Vi andra får ett system där det blir lättare att låta gamla medel ligga kvar – även när forskningen börjar peka åt ett annat håll.

Det är inte konspiration. Det är maktfördelning. Den som inte måste bevisa sin sak om och om igen har ett försprång.

Vad du kan göra med det här?

Förslaget är inte klubbat. Parlamentet och medlemsländerna förhandlar fortfarande.

Redan nu har det kommit motstånd: forskare varnar, miljöorganisationer larmar, och vissa länder vill att obegränsade godkännanden bara ska gälla verkligt lågriskämnen. Det är bra. Det betyder att det fortfarande går att påverka.

Kräv att omprövningen inte blir ett lotteri som beror på vem som orkar tjata. Kräv att ny vetenskap ska tvinga fram ny bedömning – inte bara "tas i beaktande om någon råkar lyfta det". Och kräv att barn, bin och dricksvatten inte behandlas som en bieffekt av förenklad administration.

Bekämpningsmedel är inte onda i sig. De har räddat skördar. Men kemikalier som sprids över hela landskapet förtjänar inte att bli eviga av bekvämlighetsskäl.

Skyddet ska inte förenklas bort. Det ska bli smartare – inte slappare.