Pedro Sánchez – åtta år av skada, kaos och en sista desperat strid

När Pedro Sánchez tillträdde som premiärminister i juni 2018 lovade han regenerering, social rättvisa och stabilitet. Åtta år senare, inför nyvalet den 29 november 2026 som han själv utlyste den 5 oktober efter att hans bostadsdekret fällts i parlamentet, är bilden en annan. Opinionen pekar mot nederlag. Många ser en politiker som framstår som allt mer instabil och desperat – och som hellre lämnar landet i oordning än att överlämna ett fungerande arv till nästa regering.

Bostäderna som symbol för misslyckandet

Bostadskrisen är den mest kännbara skadan. Priserna på bostäder till salu har stigit kraftigt sedan 2018 (Idealista och liknande källor visar uppgångar i storleksordningen 70 procent eller mer beroende på period och metod). Hyrorna har skenat. Banco de España har beräknat ett ackumulerat underskott på omkring 750 000 bostäder mellan 2021 och 2025. Utbudet av långtidsuthyrning har minskat markant sedan 2019 i flera analyser. Bostadslagen och tidigare regleringar har i praktiken strypt utbudet snarare än löst problemet. Det var just denna kris – konkretiserad genom vräkningen av 87-åriga Maricarmen Abascal – som utlöste de stora protesterna och till slut nyvalet. Sánchez försökte svara med dekret, men de föll. Istället för att erkänna att politiken förvärrat utbudsproblemet gjorde han frågan till valplank.

Ingen budget på flera år

Till de mest högljutt kritiserade misslyckandena hör budgeten. Den nuvarande lagstiftningsperioden avslutas utan att en enda ny statsbudget har godkänts. De senaste godkända är Ley 31/2022 (Presupuestos Generales del Estado för 2023), som har prorogerats enligt artikel 134 i den spanska konstitutionen. Det är första gången i den demokratiska perioden som en full lagstiftningsperiod avslutas utan nya PGE.

Trots det har utgifterna fortsatt att öka genom kreditändringar och andra mekanismer. Kritiken har varit massiv: en regering utan parlamentariskt stöd som styr utan de grundläggande verktygen för demokratisk kontroll och långsiktig planering.

Ceuta – invasionen som avslöjade svagheten

I slutet av juli 2026 skedde en massiv invasion i Ceuta. Regeringens tidiga estimat låg kring 72 000 personer; senare medgivanden och lokala sammanställningar anger högre tal, upp till minst 96 000 i en intern sammanställning från Ceutas styre. Det var en skala som i de högre estimaten översteg stadens befolkning. Många simmade eller tog sig över landvägen; dödsfall rapporterades under överfarten.

CNI och polisen hade varnat i förväg om risk för massiv inmarsch. Oppositionen, inklusive Isabel Díaz Ayuso, kallade det en invasion och anklagade regeringen för passivitet och bristande beredskap. Sánchez och ministrar tonade ner det som en punktuell kris och pekade på yttre faktorer, bland annat Marocko. Månader senare finns det fortfarande tiotusentals kvar i staden, många i provisoriska läger, informella bosättningar och på gatorna. Händelsen blev en symbol för en migrationspolitik som kritikerna menar saknar kontroll och förutseende – och som ytterligare belastade ett redan ansträngt land.

Skuld, skatter och tillväxtens kvalitet

Sysselsättningen har ökat och arbetslösheten sjunkit. Men den offentliga skulden har vuxit med mer än 500 miljarder euro i absoluta tal. Räntekostnaderna stiger. Skattetrycket är högre. Produktiviteten har utvecklats svagt. För den som inte redan äger bostad har reallönerna efter inflation, skatter och boendekostnader inte gett någon tydlig förbättring. Mycket av tillväxten har drivits av immigration och offentlig efterfrågan.

Besattheten av Ayuso

Inget illustrerar Sánchez arbetssätt och personliga fixering bättre än relationen till Isabel Díaz Ayuso. Madrid under Ayuso har blivit en kontrasterande modell. Sánchez har återkommande riktat skarp kritik mot henne och Almeida, bland annat i bostadsfrågan. Ayuso har i sin tur anklagat Moncloa för att vilja “quemar las calles” och “reventar Madrid”, och för att underblåsa eller inte dämpa strejker, protestläger i Sol och escraches i ett läge där Sánchez ligger under i opinionen.

Många journalister och observatörer beskriver en besatthet: en återkommande strävan att sätta dit den mest framgångsrika motpolen med alla tillgängliga medel. Rivaliteten är onormalt intensiv och personlig.

Kärleksförklaringen – det sista desperata greppet

Den 17 oktober, efter PSOE:s federala kommitté i Fuenlabrada, inledde Sánchez ett möte med en offentlig kärleksförklaring till hustrun Begoña Gómez. Han tackade henne, sa att man försökt bryta dem på alla sätt men att de blivit starkare, och avslutade med “que lo escuchen alto y claro: te quiero”. De kramades och kysstes inför milisen.

Gómez står inför juryrättegång för bland annat misstänkt inflytandehandel och förskingring. Många experter och medier såg sceneriet som kalkylerat teater – ett försök att humanisera honom, mobilisera basen och flytta fokus från korruption, bostadskris, budgetmisslyckande och Ceuta-krisen. Det passar in i bilden av en politiker som vet att han riskerar att förlora och därför tar till allt mer personliga och emotionella grepp.

Arvet och valet den 29 november

Sánchez har styrt utan egen majoritet genom allianser med vänsterpartier och regionalnationalister, inklusive den omstridda amnestin. Korruptionsärenden som rör nära allierade och utredningar som berör familjen har undergrävt förtroendet. När opinionen pekar mot nederlag väljer han att utlysa val och, enligt kritikerna, att skapa maximalt kaos på gator och torg – särskilt i Madrid – snarare än att lämna över ett land i ordning.

Den 29 november får spanjorerna välja. Oavsett utgång ärver nästa regering en bostadskris, en högre skuld, avsaknad av ordnade budgetar under flera år, efterverkningarna av Ceuta-krisen, försvagat institutionellt förtroende och ett politiskt landskap där personliga vendettor och desperata manövrer fått större plats än långsiktiga lösningar. Det är det konkreta arvet efter åtta år med Pedro Sánchez.

Källhänvisningar

• Constitución Española, artículo 134 (prorogation av statsbudget).
• Ley 31/2022, de 23 de diciembre, de Presupuestos Generales del Estado para el año 2023 (BOE-A-2022-22128).
• Banco de España, Informe Anual 2025 och efterföljande uttalanden om bostadsunderskott (ca 750 000 enheter 2021–2025).
• Officiella uttalanden och rapporter om Ceuta-krisen 30–31 juli 2026 (Marlaska, Sánchez m.fl.; lokal sammanställning från Ceutas styre; CNI-varningar).
• Royal Decree 806/2026 (utlysning av nyval till 29 november 2026).
• Idealista och liknande marknadsdata för bostadsprisutveckling (storleksordning).